BAKGRUND

DAUGHTERS OF THE WORLD

 

2014 blev jag inbjuden av Tellus Art Academy till byn Kaliyanwala i norra Indien tillsammans med 16 konstnärer från olika delar av världen. Vi levde sida vid sida med folket i byn där Tellus Art byggt upp en skola för fattiga barn. De ville integrera det konstnärliga uttrycket i barnens vardag. Vi arbetade med eget skapande men också med barnen i skolan.

 

Just hemkommen till Sverige visades i media fasansfulla bilder av två indiska flickor som hängts i ett träd efter att de våldtagits och brutalt mördats. Detta hade hänt i grannregionen till där jag just befunnit mig. På landet i norra Indien är det mycket fattigt. Många bor i enkla hus utan vatten och toaletter. De är hänvisade till fälten för att uträtta sina behov. De blir ett allmänt villebråd.

 

Bilderna jag såg i media gav mig ingen ro, det kändes så nära! Tecknade skisser blev skisser i lera som med stöd av Tore G Wärenstams stiftelse blev bronser. Mina skulpturer har inga armar och de vackra hårflätorna är virade kring kroppen likt rep. De är försvarslösa och fjättrade av sin egen kvinnlighet. Jag vill i det vackra kontrastera mot det sköra ångestfyllda och lyfta frågor rörande kvinnors rätt till sin egen kropp. 

 

Genom Regionteater Väst/Dans fick jag kontakt med den japanske koreografen Satoshi Kudo som berördes av min berättelse och mina skulpturer. 

 

Satoshi skriver:

”I found a very strong impression in Björn´s sculpture and a necessity to deliver her passion and evidence to the world.”

 

Tre veckor i residens hos Regionteater Väst/dans blev utgångspunkt för dansföreställningen ”Daughters of the World”. En kortare performance hade premiär på Borås Internationella Skulpturbiennal 2018 och en längre dansföreställning hade sin premiär Konsertsalen i Gislaved samma år. 

Skulptur: Lena Björn. Koreografi: Satoshi Kudo. Dans: Satoshi Kudo, Claire Camous, Jasmine Attié. Foto: Urban Björn. Ljuddesign: Louise Magnusson. 

 

Susanna Dahlberg, VD Regionteater Väst skriver:

”Repetitionerna jag såg liknade inget annat. Det starka uttrycket i Lena Björns skulpturer tillsammans med Satoshi Kudos koreografi visade på kropp och utsatthet på ett starkt och överrumplande sätt utan att för den skull vara det minsta spekulativt utan tvärtom ytterst respektfullt. Det är en stor glädje för oss på Regionteater Väst att få ha varit värdar för detta unika residens. Jag hoppas att verken kommer upplevas av många, både föreställningen som helhet men också de fristående skulpturerna. De fångar så mycket av skönhet och smärta, vrede och hjälplöshet. Och i sig kraftfulla. Verken är placerade mitt i vår globala samtid och parallellt fyllda av referenser till andra tider.”

 

Övergreppen mot flickor och kvinnor pågår överallt i världen. Nadia Murad, 2018 års fredspristagare, beskriver i sin bok ”Den sista flickan” hur hon kidnappades av IS, förslavades och våldtogs. Hon berättar att en del flickor tog sitt liv hellre än att våldtas. Själv gjorde hon inget motstånd. Hon slöt ögonen och önskade att det skulle ta slut. Hon gick in i sig själv, frös till is. Det var hennes sätt att överleva.

 

Sponsorer

Tore G. Wärenstams Stiftelse, Regionteater Väst, Borås Konstmuseum, Borås Stad, Västra Götalands-regionen, Studiefrämjandet Borås, Sjuhärads Kommunalförbund, Gislaveds Kommun, Tranemo Kommun, J.A. Adolfsson AB, Musiklagret i Borås.