​

 

 

 

MARKBLADET

Text Johanna Carlsson

 

RYDSALS MUSEUM

4 sept – 13 nov 2016

 

NUTIDA SJUHÄRADSKONST

Ur Tore G WÄRENSTAMS Stiftelses samling

 

 

Sjuhäradspärlor med klass

 

Målningar, skulpturer och fotografier – av regionens konstnärselit. Nutida Sjuhäradskonst med verk ut Tore G Wärenstams Stiftelse, är årets mest sevärda utställning på Rydals museum.

 

BILDTEXT

Flätan som en symbol för kvinnlighet och för repet, fångenskapen. Tranemokonstnären Lena Björn arbetar mycket med bildspråk och vill förändra värderingar i grunden. Hon är en av cirka 40 medverkande konstnärer på samlingsutställningen ”Nutida Sjuhäradskonst”

 

Tore G Wärenstams stiftelse verkar för att främja det fria kulturlivet och har genom åren gjort många insatser på den fronten. Bland annat har stiftelsen under 2000-talet köpt in en mängt högkvalitativ konst av framstående konstnärer i regionen. På Rydals museum visas nu ett urval av denna samling.

 

40 konstnärer

En tredjedel av verken finns i vanliga fall i stiftelsens lokaler, resten i arkivet på Borås konstmuseum. Det har varit ett önskemål från stiftelsen att föra konsten ut från det dolda för att låta allmänheten ta del av skatterna. Och på Rydals museum kommer den väl till sin rätt.

 - Det här är alldeles för bra konst för att den inte ska få se dagsljus. Och den här lokalen med mycket ljus och yta är fantastisk, säger Jan Öjmertz, ordförande i stiftelsen.

  Han hoppas att verken av de namnkunniga 40 lokala konstnärerna ska tilltala invånarna.

 - Jag hoppas att Sjuhäradsborna uppskattar sina konstnärer. Här visar vi den höga nivå och mångsidighet som finns i Sjuhärad.

 

Rik på uttryck

Konstkännaren Bengt-Göran Johansson beskriver Sjuhärad som ”en metropol” i konstsammanhang, och även museiintendenten Christina Shearer understryker den höga klass som det lokala kulturlivet håller.

-Det här är en utställning rik på uttryck. Sjuhäradsborna kan vara stolta över att ha sådan hög kvalité på sitt konstnärskap.

  Utställningen Nutida Sjuhäradskonst pågår till och med den 13 november.

 

 

 

 

MARKBLADET

text Johanna Carlsson

 

RYDALS MUSEUM

4 sept – 13 nov 2016

 

NUTIDA SJUHÄRADSKONST

Ur Tore G WÄRENSTAMS Stiftelses samling

 

 

Till Världens döttrar

 

Till världens döttrar. För en bättre och mer jämlik värld. Tranemokonstnären Lena Björns kvinnoskulberör.

 

Det mest iögonfallande verket på utställningen Nutida Sjuhäradskonst är den nakna bundna kvinnan som sitter mitt på golvet med särade ben och slutna ögon. Kanske drömmer hon sig bort till friheten, till en bättre värld. Tranemokonstnären Lena Björns gipsskulptur i verklig storlek väcker tankar – om kvinnans situation i världen, om ojämlikheten, om det besinningslösa våldet. För Lena Björn är samhällsengagemanget en drivkraft i skapandet och hennes bidrag till Nutida Sjuhäradskonst har ett djupt symboliskt värde.

 

För Kvinnorna

2014 besökte Lena tillsammans med 16 andra konstnärer en skola i norra Indien och höll workshops med unga kvinnor. Just hemkommen igen såg hon i svensk media de fasansfulla bilderna på två indiska flickor som blivit hängda i ett träd. De unga kvinnorna, hade, i avsaknad av toaletter, begett sig ut på ett fält för att uträtta sina behov. Där hade de blivit överfallna, brutalt våldtagna och mördade. Allt hände i grannprovinsen till det område Lena precis besökt, bara en vecka efter att hon rest därifrån.

– Det kunde ha varit två av de flickor som var med på workshopen. För mig blev det så personligt, så nära. Där hängde de i sina vackra klänningar och sina vackra flätor och jag kände mig oerhört berörd. Det var så fruktansvärt.

  Känslan har följt med henne, kokar i hennes konst. Flätorna finns med, som en symbol både för kvinnligheten och för repet. Som fjättrar. Kväver. Dödar. I ett starkt patriarkaliskt samhälle som Lena genom sin konst vill bidra till att motverka. Hon kallar sina skulpturer för Till världens döttrar.

– Jag har gjort ett nytt inlägg i debatten om kvinnans rättigheter. Jag har gjort det här för världens döttrar, för dem som inte längre finns, för dem som blev hängda. Jag vill beröra, få människor att fundera. Är vi många som tar ställning kan något hända. Det handlar om att männen måste förändra sin syn, för kvinnan orkar inte resa sig ur den svåra situation hon befinner sig i.

 

Hedrande

Den stora vita kvinnoskulpturen i gips som inte visats förut samsas på utställningen med ett antal små kvinnoskulpturer i brons. För Lena är det en relativt ny teknik att uttrycka sig i.

 – Jag har inte jobbat så mycket med skulpturer innan, så det är nya marker. Men det känns spännande.

Hon sätter stort värde på sin medverkan i Nutida Sjuhäradskonst.

 – Det är väldigt roligt, här finns så många fantastiska verk. Det känns hedrande att få vara med i den här fina samlingen, säger Lena Björn.

 

FAKTA

Utställningen ”Nutida Sjuhäradskonst”

De utställande konstnärerna är Lena Björn, Björn Bergsten, Olle Brandquist, Björn Bredström, Hans-Göran Broman, Marie Capaldi, Kerstin Dahl-Noren, Kerstin Danielsson, Torbjörn Damm, Per-Erik Ekelund, Hans Elmer, Roj Friberg, Thage Folkesson, Hans Gothlin, Eva Hild, Erik Hårdstedt, Pontus Höök, Jarl Ingvarsson, Göran Ivarsson, Jerker Ivarsson, Staffan Johansson, Sven-Erik Johansson, Peder Josefsson, Eva Klasson, Sem Larsen, Johan Lindberg, Mikael Lindberg, Jolanta Nowaczyk, Hasse Persson, Rune Persson, Per-Anders Pettersson, Marta Runomark, Ingalill Sjöblom, Lars Tunbjörk, Jan Töve, Frida Winter, Ulla Zimmerman, Maurits Ylitalo och Lars-Åke Åberg.

​

 

 

SMÅLANDS TIDNING

Text Jenny Henningsson

 

EKSJÖ KONSTFÖRENING på EKSJÖ KONSTHALL

2 april – 17 april 2016

​

Spännande konstnärligt möte

 

EKSJÖ Tre konstnärers verk virkas samman till en gemensam utställning. En röd tråd är konstnärernas skapaglädje och lekfullhet, men även deras vilja att på olika sätt vara en röst i samhällsdebatten.

 

Det är Uddebogruppen Sjuhäradsbygden som från och med id dag ställer ut på Eksjö museum. Den kreativa trion bestå av Sandra Magnusson, Lena Björn och Erik Hårdstedt, som alla har olika uttrycksspråk.

  Sandra Magnusson virkar allt från människans inre delar, avtäcker vårt inre universum utan att hymla, och leker med inslag hämtade från naturen.

  -Jag började virka min egen livmoder och min moderkaka när jag var gravid. Det handlar om att visa hur vackra och fantastiska vi är på insidan, berättar hon.

  Därefter har de textila virkade skulpturerna blivit allt fler. Några av verken, har hon, i likhet med flera collage och målerier, med sig från hemmet i Tranemo kommun till utställningslokalerna i Eksjö.

  Konstnärskollegan och vännen Lena Björn visar målerier och skulpturer av bland annat glas och betong i Eksjö. År 2010 reste hon till Tanzania.

 -Det var en väldig omvälvande resa. Jag möttes av mycket glädje, men också mycket hopplöshet bland dem som hamnat utanför samhället, berättar Lena Björn.

   Under resan besökte hon bland annat ett center för personer med funktionshinder och ett för unga kvinnor med en allvarlig underlivssjukdom. Utifrån resan gjorde hons sedan en utställning om människovärde och delaktighet. Det är en del av den utställningen som nu ska visas i Eksjö.

  Erik Hårdstedts akvareller, som pryder några av väggarna på museet, är fulla av detaljer. Inspirationen till målningarna hämtar konstnären i vardagen och under resor utomlands, bland annat i Indien.

  -Jag, precis som Sandra och Erik, gör oftast inte bilder för bilden skull utan för att det finns något viktigt att säga, berättar Lena Björn.

 Vernissagen för Eksjö konstförening vårutställning sker vid lunchtid i dag, lördag. Utställningen pågår till den 17 april.

 

 

 

 

SKÅNSKA DAGBLADET

Text Fredrik Bröndum

 

GALLERI PALM

25 juli – 12 augusti 2016

​

Delaktighet i fokus på ny konstutställning

 

Mångfacetterad utställning med afrikanska motiv

 

FALSTERBO

Motiv från Afrika och konst som hjälper utsatta kvinnor i Tanzania. Utställningen ”Face the Future” finns på Galleri Palm under de närmsta veckorna.

 

Marianne Palm har drivit Galleri Palm i Falsterbo sedan 2001 och de senaste 15 åren har hon haft mer än 100 utställningar. Nu har hon bjudit in en nygammal konstnär att ställa ut.

  Konstnären Lena Björn har ställt ut på galleriet två gånger tidigare. Det senaste tillfället var för fem år sedan.

  Hennes engagemang för utsatta gruppers situation tog henne år 2010 till Tanzania. Där kom hon i kontakt med konstnärscentren Mabinti och Wonder Workshop och deras arbete för framförallt kvinnor som lever i omänskliga förhållanden. När hon kom hem till Sverige började ett två år långt arbete till vad som skulle bli utställningen ” Face the Future”.

  -Jag ville göra något för att hedra de starka människor jag träffat. Så genom min konst försöker jag skildra deras historier utifrån min roll som konstnär, säger Lena Björn.

  När man stiger in på Galleri Palm luktar man den behagliga doften av kryddnejlika. Ur högtalarna strömmar ljud från inspelningar av afrikansk musik och intervjuer hon gjort.

  -Jag vill att utställningen ska vara en helhetsupplevelse, för alla sinnen, säger Lena Björn.

  I utställningen blandas konstverk i form av målningar, skulpturer och objekt i gjutet glas.

  -Jag hoppas många vill komma. Det är mångfacetterad utställning med många olika tekniker och det ska bli väldigt spännande att visa upp den, säger Marianne Palm.

  Idag öppnas utställningen med vernissage. Galleri Palm har öppet mellan onsdagar och söndagar. Utställningen varar fram till den 15 augusti.

 

 

 

 

HALLANDSPOSTEN  2015

Text Fredrik Magnusson

 

KONSTHALLEN HISHULT

FACE THE FUTURE- om delaktighet och människovärde

14 mars – 16 april 2016

 

Till minnet av tanzaniska mödrar

 

HISHULT

En resa till Hishult är också en resa till Tanzania där funktionshindrade stöts ut ur samhället. Konstnären Lena Björn vet, för hon har varit där.

 

BILDTEXT

I Tanzania blir funktionshindrade ofta utstötta ur byarna, vittnar konstnären Lena Björn om på utställningen Face the Future.

 

  Mitt på konsthallsgolvet ligger en bit ingefära. Den är grov som en trädstam och gjord av betong, men ser så realistisk ut att man vill riva en bit och lägga i köttgrytan till kvällen.

  Fast egentligen handlar konstnären Lena Björns utställning Face the Future inte så mycket om mat.  Ingefäran är en del i försöket att återskapa känslor, lukter och ljud från en omskakande vistelse i Tanzania.

  Det har gått fem år sedan hon och familjen var där i tre veckor. Bland annat besökte de ett center för kvinnor som drabbats av underlivsskador vid förlossning. De har stötts ut ur samhället. Är inte välkomna i sina byar. De har inte fått vård för sina skador och luktar illa.

 

PÅ CENTRET KAN de få hjälp med vård. De utbildas också inom bland annat hantverk, design och matematik för att kunna skaffa sig egen försörjning.

  Lena Björn intervjuade och pratade med kvinnorna, hennes man fotograferade. De besökte även andra platser, som Wonder Workshop där funktionshindrade arbetar och får lön.

  -Funktionshindrade har väldigt svårt att få jobb i Tanzania. En som faktiskt fick jobb, fick däremot inte åka med bussen på grund av sitt funktionshinder och kunde därför inte behålla jobbet, berättar hon.

  Hemkommen till Sverige, med intervjuerna, fotografierna och intrycken, stängde Lena Björn in sig i ateljén.

  -Jag försökte isolera mig och bara vara kvar i känslan. Jag längtade egentligen tillbaka och ville göra något för dem, säger Lena Björn.

  Ut ur det känsloläget kom den här utställningen som nu turnerar runt i landet.

 

MEN MAN KAN fråga sig, vad hjälper det de utstötta funktionshindrade i Tanzania att vi i Sverige kan gå på konsthall och titta på målningar, skulpturer och installationer.

  -Jag hoppas ju att det kan bli starten till att man diskutera sånt som delaktighet och människovärde som också är underrubriken till utställningen, säger Lena Björn.

  I utställningen finns också en dokumentär del som berättar om Tanzania och förhållandena där. Lena Björn säljer också konsthantverk från Wonder Workshop.

  -Jag har kunnat skicka ner 113 000 kronor hittills, säger lena Björn.

 

I SAMBAND MED utställningen har det runt om i Sverige gjorts samarbeten med skolor.

  -Vi har nått 750 skolbarn i samtal om hur människor kan ha det på platser som inte är så väldigt långt bort i världen, säger Lena Björn.

  Men i Hishult ser det inte ut att bli något sådant. Lena Björn har försökt med skolchefen Per Jangen, men inte fått något riktigt gensvar, uppger hon.

 

Konsthallen Hishult 2015

 

Med utställningen ”Face the Future- om delaktighet och människovärde” förmedlar Lena Björn upplevelser av människors vardag i Tanzania i en kombination av konst, musik, fotografier, intervjuer och dofter.

- Jag vill väcka en diskussion runt människors rätt till lika värde, vad gör utanförskap med en enskild individ, vad är det som gör att vi orkar fortsätta.

 

När konstnären Lena Björn reste genom Tanzania besökte hon bland annat konstnärs- och hantverkcentren Mabinti och Wonder Workshop i Dar es Salaam. Där såg hon vad utbildning och kreativitet kan göra för att gen utsatta människor ett nytt liv, en ny framtid. Hon mötte personer med olika funktionshinder och kvinnor med fistula, som trots omänskliga förhllanden lyckats ta sig ur sin situation och skapa sig ett värdigt liv.

-Konstnärligt uttryck, design och hantverksskicklighet ger en framtid och en försörjning för dessa grupper som annars är hänvisade till tiggande på gatan med vad det innebär av övergrepp och våld, säger Lena Björn.

-Mitt mål är att som konstnär berätta deras historia, kommunicera min känsla i linjer, färg, rytm. En berättelse som omsluter betraktaren.

Lena står för konsten och utställningensidén och gestaltar sin upplevelse måleriskt och skulpturalt. Lenas man, Urban har dokumentärt skildrat resan genom sina foton. En ljudinstallation där ljud inspelade i Tanzania mixats med improvisationer av jazztiron Curly Camel, omsluter besökaren i utställningen.

 

Direktimporterade produkter från Mabinti och Wonder Worskhop kommer att säljas i samband med utställningen. Pengarna går tillbaks till de båda centren i Dar es Salaam, Tanzania. Hittills har, med donationer och försäljning i samband med Face te Future över 100.000 kronor samlats in. Kreativitet ger värdighet till utsatta i Tanzania.

 

 

 

 

STT

Text Ann Sofie Wahlberg

 

GLASETS HUS

FACE THE FUTURE- om delaktighet och människovärde

aug – 12 okt 2014

​

Med inspiration från Tanzania

 

LIMMARED en resa till Tanzania med besök på bland annat center för förlossningsskadade kvinnor,

det är bakgrunden till konstnären Lena Björns utställning. I Glasets hus har hon dessutom

kompletterat passande nog med skulpturer av glas.

 

I Glasets hus råder febril aktivitet. Sommarens stora glasutställning plockas ner. Nu ska nästa utställning hängas, med vernissage på lördag. Det är Lena Björn, Tranemokonstnär, som visar sin vandringsutställning ”Face the Future”. Här ingår verk i plexiglas, tempera, kallgjutet glas och betong.

 

Utställning, som hon arbetat med i två års tid, har tidigare hängt på Rydals museum och i Mimers hus i Kungälv. När utställningen är över i Limmared, 12 oktober, ska dem gå vidare till Konsthallen Hishult våren 2015.

- Det innebär att  verken inte varit till salu, säger Lena Björn.

  Det är istället konstrundor och mindre utställningar som gett henne inkomster plus att hon nu i Limmared kompletterar med grafiska blad och även skulpturer i glas.

- Dom har jag gjort i sommar i samarbete med glasblåsarna här i Glasets hus. Det har varit spännande.

 

Utställningen har medvetet ingen verkförteckning. I den ingår en ljudinstallation från Tanzania med improvisationer av jazzgruppen Curly Camel, där Lenas två söner spelar. Det kommer också att bli dofter av kryddor.

- Då vill jag inte att man ska gå med näsan i ett papper utan istället uppleva utställningen med alla sinnen.

 Utställningen utgår från en resa Lena Björn gjorde till Tanzania 2010, där hon och maken Urban fick resa runt tillsammans med svenska ambassadörsparet. Bland annat besökte de Mabinti ett center för förlossningsskadade unga kvinnor, utstötta från familjer och samhället, men som där får hjälp att starta egna sömnadsföretag och möjlighet till anständigt liv.

- Möten och intervjuer vi gjorde där finns med i utställningen som också ska användas i projektet Skapande skola, tillsammans med skolelever.

 

Lena har också importerat varor från Mabinti samt Wonder Workshop (ett center där funktionsnedsatta genom anställning får försörjning) som kommer att finnas till försäljning i Glasets hus under utställningen.

  Det här är Lena Björns första utställning i Glasets hus. Tanken var att ha denna utställning i ett nytt bibliotek i Tranemo, men eftersom det låtit vänta på sig var det naturligt att istället hänga här i Glasets hus.

 

 

 

 

BORÅS TIDNING

Text Marie Haglund

 

SVEABORG

maj 2014

​

Barnens färgstarka känslor

 

TRANEMO Med pensel och färg visar internationella klassen hur känslor kan se ut. Lycka, rädsla, längtan, kärlek och hat är några av de känslor som barnen målat.

 

Det är vernissage med salta pinnar och popcorn. Barnen minglar och tittar på de olika konstverken. Här finns målningar som de har gjort men också bilder som är skapade av barn i Kaliyanwala i Indien.

  Det är konstnären Lena Björn som står bakom projektet. Hon har skapat en handledning som ska gå att använda i hela världen. Hennes idé handlar om att jämföra hur människor med olika bakgrund uttrycker existentiella ord.

  Utställningen visar bilder av hjärtan som kramas, en människa som skjuter ihjäl en annan. Någon som längtar efter att åka skateboard men inte vågar, en annan som hatar gröna oliver.

  -Det här är mycket mer komplext än vad jag trodde från början. Den som är fattig behöver inte var rädd, säger Lena Björn.

  Ingela Carlsson, lärare för internationella klassen, berättar hur de jobbat med projektet. Under processen diskuterade barnen spontant väldigt öppet sina bilder med varandra.

  -Det hade en väldigt stor respekt för varandras bilder, det var tydligt, säger Ingela Carlsson.

 

Lena Björns grundtanke är att målandet kan ha en läkande kraft i sig själv. Hon vill fortsätta sprida sin modell över världen men också i svenska skolklasser.

  -Jag får se var detta landar, det vore roligt att skapa en större utställning om några år där fler medverkar, säger Lena Björn.

  Utställningen finns på Sveaborg i Samhall och är öppen under Globalfestivalen.

 

 

 

 

ULRICEHAMNS TIDNING

Text Anette Westerlund

 

KONSTRUNDA I KIND

5-6 april 2014

 

Lena Björn är med på årets Konstrunda i Kind

 

I helgen håller mellan 30 och 40 konstnärer sina ateljéer öppna för alla konstintresserade.

En av dem är Lena Björn, med ateljé mitt i Tranemo.

 

Med många utställningar runt om i Sverige har Lena Björn gjort sig ett namn i konstnärskretsar. På lördag öppnar hon sin ateljé i centrala Tranemo. Och trädgård om man vill ta med sig en pick-nick-korg.

  -Ja det blir ofta så mycket fikande i bilar, men jag tänkte att om jag ställer ut trädgårdsmöbler så kan folk ta med sig sina kaffekorgar dit, säger hon.

  Lena är precis hemkommen från Indien, där hon jobbat i ett konstprojekt på Tellusart Academy  Kaliyanwala. Hon har bland annat hållit workshop med barn, som hennes man Urban förevigat med sin kamera. Dessa bilder ställs ut under lördagen och söndagen. Dessutom ställer hon ut en rad föremål från konstcentrat. Utöver det ställer hon ut egna verk i form av skulpturer, teckningar, grafik och måleri. Vid eventuell försäljning går tio procent till två konstcenter i Tanzania, där Lena varit vid tidigare tillfälle.

  Och frågan om varför hon är med Konstrundan svarar hon:

  -Det är lite spännande att öppna sin ateljé för när man plockar ihop sin saker som man ska ställa ut så blir det som ett avstamp i det egna konstnärskapet. Var är jag nu? Sedan är det intressant att bara möta människor och prata. Det är ju lite annorlunda än en vanlig utställning eftersom det är okej att bara titta lite, det är inget köptvång.

  Konstrundan i Kind har hållits en gång per år i flera års tid. Arrangörer i år är kommunernas kulturförvaltningar i Tranemo respektive Svenljunga. Sammanlagt håller mellan 30-40 konstnärer öppet från Tranemo ner till Svenljunga. Medlemmarna i Tranemo Konstnärsgrupp håller öppet, så gör också flera konstnärer i Uddebo.

 

 

 

 

ZENIT KULTURTIDNING I VÄST

Hösten 2012

text Gun Hällervik

 

Rydals Museum 

23 sept – 25 nov

 

Face the Future

 

Lena Björn - om konstens betydelse för människors värde och livskraft

​

Ibland är det slumpen och tillfälligheternas spel, som gör att liv och arbete plötsligt kan byta spår och inriktning och efteråt blir ingenting sig likt.

När konstnären Lena Björn från Tranemo en kväll 2005 såg en dokumentärfilm på TV om situationen för utsatta gatubarn i Sydafrika, blev intrycket så starkt och omvälvande, att hon blev tvungen att börja bearbeta sina tankar i bilder. Hon tog kontakt med filmmakarna, som sände henne en kopia på filmen och som tack mailade hon över några av sina bilder. Denna viktiga kontakt blev början till ett samarbete om utsatta gruppers tillvaro i Afrika, och plötsligt var hon helt uppslukad av denna nya och samhällsviktiga hållning i konsten. Intresset hade länge vilat latent i bakgrunden, men nu det fanns ingen återvändo.

 

Det blev svårt att på egen hand söka ekonomiskt stöd för en uppföljning av alla samlade idéer, men tillsammans med andra kulturentreprenörer och Rydals Museum fick projektet 70.000 kr av Västra Götalandsgregionen för en förstudie. Linjer drogs upp för ett projekt, som omfattade undersökningar i Östafrika avseende kreativitetens betydelse för utsatta människors svåra sociala situation och överlevnad, när det gäller mental och fysisk hälsa. Det handlade om att synliggöra människovärdet och att lyfta fram skillnader och likheter hos oss i Sverige, i våra värderingssystem och i vår freds- och framtidsberedskap.

  I utställningen Face the Future, som handlar om delaktighet och människovärde i Tanzania, och som i höst kommer att visas på Rydals Museum, vill Lena Björn med sina bilder i tempera och akryl och skulpturer i plexi, betong och glas få betraktaren att vandra mellan olika känslotillstånd. Övertygelsen om ansvar för allas vår gemensamma framtid löper som en röd tråd genom produktionen.  Det är viktigt att textmassan är minimal, så att bilder samt ljud- och doftinstallationer kan beröra våra sinnen. Foton och intervjuer kommer att finnas som fördjupning i nära anslutning till utställningen. Museet planerar också att under utställningsperioden presentera ett omfattande pedagogiskt material med föreläsningsserie, musikprogram och ett nära samarbete med skolor och bibliotek. Troligtvis blir det också försäljning med afrikanskt konsthantverk i museibutiken, och vinsten kommer att gå direkt tillbaka till de inhemska konsthantverkarna. Allt är planerat för att också kunna fungera som vandringsutställning. Face the Future är en icke-kommersiell upplevelseutställning med ett djupt mänskligt budskap.

  Det gick att få stöd till själva förstudien men inte till projektets genomförande, och Lena Björn var därför tvungen att med egna privata medel finansiera det grundläggande arbetet på plats i Tanzania. Som vanligt under arbetsresor tog hon med hela familjen, ett beslut som äventyrade familjens ekonomi för lång tid framåt.

 - Ibland är man tvungen att ta både svåra och obekväma beslut, men min familj stöttade mig,  och vi kunde vara tillsammans under arbetets gång. Min man och mina båda söner, som alla arbetar med musik kunde också lätt komma in i den annorlunda kulturen och bli accepterade på ett naturligt sätt. Inom musiken finns inga gränser mellan människor och i Afrika genomsyrar den hela samhället. Tack vare arbete på plats i Tanzania har jag nu kunnat förverkliga min idé, som visar på konstens betydelse för utsatta gruppers överlevnad.

  Hon berördes starkt av ett antal projekt och olika hjälpcentra där sjuka och utstötta får möjlighet till sjukvård och sedan träning i ett yrke, som sömmerska, smed, smyckedesigner, konstnärligt arbete mm. Dessa projekt som kommer att visas i utställningen, betyder mycket för människovärdet och löser samtidigt samhällsproblem. På rehabiliteringscentra som Mabinti och Wonder Workshop får människor med fistula (svåra förlossningsskador) och funktionshinder sjukvård, utbildning och en ny start i livet. Efter att ha varit hänvisade till tiggeri på gatan, kan de försörja sig själva och bli socialt accepterade igen.

 - I Afrika med alla sina olika stamkulturer och invecklade klansystem med uråldrig social organisation kan livet verka hårt, grymt och orättvist, om man som västerlänning är fostrad i en lång demokratisk tradition. Man får ändå inte glömma, att där också finns mycket visdom och gammal kunskap inom medicin, biologi och insikter om ett varsamt handskande med naturen, något som ignoreras i västvärlden. Kulturella egenheter och sedvänjor har ofta en logisk förklaring, som visar på respekt för naturen och för ett balanserat användande av den. Man sliter hårt men i samspel med naturen.

  Fortfarande tillverkas gummiprodukter på ett traditionellt sätt, som sparar träden på gummiplantagen, och stora sjögräsodlingar på Zanzibar ger både mat och medicin. Hanteringen är enkel och tidskrävande men ger många arbetstillfällen. Det inhemska stora Neemträdet skyddar t ex mot malaria och ger med sina blommor, blad och frukter underlag för ett helt apotek. Kännedomen om dess läkande effekter är uråldrig. Det jättelika och heliga Baobab-trädet används också inom medicinen. Det kan bli 30-40m i omkrets och används ibland som vattenreservoar, eftersom det är ihåligt!

 - Tanken är att man ska mötas av ett stycke Afrika i utställningen. En sinnlighet som kryper inpå. Det är viktigt med närhet, färger, musik, rörelser och doften av kryddor för att få en helhet.  Om bilderna får en funktion, blir de meningsfulla och kan berätta om människors villkor, likheter och olikheter på en annan kontinent. Konsten kanske kan beröra, och alla bilder är en bearbetning av mina egna upplevelser. Genom dem vill jag berätta om utsatta människors situation i Tanzania med syfte att få en diskussion runt människors rätt till lika värde, vad utanförskap innebär för en individ och varför vi ändå orkar fortsätta. Kanske kan utställningen ge en reaktion i mötet med bilderna? Kan vi känna igen oss själva? Blir problemen tydligare genom konsten?

Lena Björn är som konstnär tidigare känd för sina bilder av människor fångade i en rörelse eller dans, och musiken känns tydligt i bilderna. Det är intensivt och laddat och det är bilder, som kräver total koncentration och snabbhet.

 - När jag gick på Hovedskous målarskola i Göteborg under slutet på 80-talet, var jag mest intresserad av att teckna människor i rörelse, men jag var alltid osäker på min förmåga och ville gärna vara ensam under arbetets gång. Hade ingen lust att visa mina bilder för någon. Ofta fanns musik och dans i bakgrunden.  Det är egentligen likadant idag, och när jag arbetar med modell i rörelse, försjunker jag in i en annan värld och måste nästan väckas. Det kan bli väldigt intensivt.  Samtidigt har det också blivit naturbilder baserade på barndomsminnen från skogarna vid Tranemo.  Ljuset och luften kom in, när jag lärde känna Bohuslän, och bilderna blev då abstrakta med ett skimrande, upplöst ljus. Framför allt jobbar jag med det jag berörs av, och som har en direktlinje till hjärtat utanför intellektet. Under alla år har alltid musiken varit viktig för att komma igång med flödet, och jag vet att den bygger broar mellan människor.

 

 

 

 

 

ULRICEHAMNS TIDNING

Kultur/ Nöje

Text Jennie Aquilonius

 

RYDALS MUSEUM

23 sept – 25 nov 2012

​

Reseminnen blir till konst

 

Färgerna, dofterna och mötena i Tanzania har genom Lena Björns händer formats till konstverk.

Utställningen Face the Future handlar om alla människors rätt till lika värde.

 

En svag vind får trädens löv att fladdra och gruset knastrar under stegen. Under en grön presenning som spänts upp mellan fyra träpinnar står Lena Björn och stryker ett lager obränd terra på en stor nejlika gjord av betong. Bredvid ligger en jättelik avbild av ett stycke ingefära i betong. Där det ser ut som om ingefäran brutits av är nyansen ljusare och ytan en annan.

- Om du bryter av en ingefära ser du att den är ljusare på insidan. Jag har lagt i pigment i betongen för att ge det intrycket, säger Lena Björn och torkar händerna från gul färg.

Tillsammans bidrar nejlikorna och ingefäran med krydd- och doftdelen i utställningen Face the Future som hålls på Rydals museum mellan den 23 september och 25 november. Den bygger på en resa till Tanzania som Lena Björn gjorde tillsammans med sin familj i februari 2010.

 

Inne i det röda huset med grön dörr håller utställningen på att ta form. Vid dörren står en modell av den stora utställningshallen på 450 kvadratmeter. Utrymmet ska fyllas med större saker och mer färg än något Lena Björn skapat tidigare.

- Från början vågade jag inte tänka på hur jag skulle klara av det. Jag bestämde mig helt enkelt för hur jag ville att det skulle se ut, och fick sedan lösa de problem som uppstod efterhand.

 

För att hålla kvar känslan från resan lyssnar Lena Björn på musik med Angélique Kidjo, Carola Kinasha och hiphopparen Msungu Kichaa. Ser på bilder som hennes man Urban tog. Har mailkontakt med kvinnocentret Mabinti och centret för funktionshindrade, Wonder workshop, som hon besökte. Luktar på en kokoscréme som hon köpte på en ekologisk odling.

- Vi hade ett tajt schema och känslorna kom först när vi hade kommit hem. Jag får fortfarande tårar i ögonen nästan varje gång jag känner doften av kokoscrémen.

Under två år har Lena Björn format intrycken till tavlor och skulpturer. Där, i tavlan av en man med kryckor, syns mönstret av en muräna som familjen såg på en fiskmarknad. Löven i en annan målning som täcker hela den ena långväggen kommer från Neemträdet. Ett träd som, enligt en indisk medicinman de träffade, har läkande egenskaper och håller virus och insekter borta. Bladen anses mildra effekten av malaria och på tre plexiglasskivor har hon också målat av viruset som det ser ut i ett mikroskop.

 

Lena Björn berättar att många kvinnor med fistula, en komplikation som kan drabba kvinnor vid svåra förlossningar och om de utsatts för sexuellt våld, blir utstötta i Tanzania. På kvinnocentret Mabinti lär de sig engelska, att sy, driva företag och äta näringsriktig kost. Efter 18 månader får de hjälp med att starta ett eget företag.

- På samma sätt är det svårt för funktionshindrade att få ett jobb eller ens åka buss. Det spelar ingen roll hur välutbildade de är. De blir också utstötta.

På Wonder workshop får funktionshindrade lära sig svetsa, göra återvunnet papper, leksaker och pärlhalsband. Genom centret får de möjlighet att försörja sig. De båda projekten drivs genom försäljning av det som produceras där och genom donationer. Lena Björn har lyckats samla ihop 32 000 kronor som har skänkts dit. Hennes mål är 50 000. 

 

Ibland fastnar Lena Björn. Känner att skapandet inte går. Förut fortsatte hon att gneta på i de lägena, men lämnar nu bilden en stund och börjar med en annan. Låter processen fortsätta i det undermedvetna. Bilden som krånglar får stå i närheten, så att hon kan se den i ögonvrån, men inte så nära att den irriterar för mycket.

- Om jag fortsätter när det säger stopp blir jag lätt blind, känner mig frustrerad och ser inte när bilden är klar.

När ett verk väl är färdigt känns det självklart. Som att det var dit hon varit på väg hela tiden. Lena Björn bestämmer först vad hon vill göra och får sedan hitta lösningar på de problem som dyker upp på vägen. Ingefäran kunde till exempel inte bli så stor som det var tänkt, då hade den vägt över ett ton. Nu väger den bara runt 100 kilo.

Energin till att fortsätta jobba med samma utställning i två år får hon från hoppet om att det ska kunna hjälpa de människor hon träffade i Tanzania.

- Resan var omvälvande och det känns viktigt att berätta de här människornas historia. Jag vill använda mitt konstnärskap för att göra skillnad.

 

I samband med utställningen visas ett bildspel med de foton som Urban Björn tog under resan. Sönerna Isak och August som tillsammans med Mario Ochoa har bandet Curly Camel ska göra en ljudinstallation. I en avdelning med möbler som Lena Björn kallar vardagsrummet, finns fördjupning i form av intervjuer och faktatexter.

Baobabträdet är ett träd i Tanzania med en omkrets på runt 35 meter. Allt från barken, frukterna och virket tas till vara av befolkningen.

Lena Björn har gjort en avbild av trädet i järn som står ute i trädgården för att rosta. Metallgrenarna rör sig en aning i vinden. Trädet har en central plats i utställningen och stå mitt i lokalen.

Längre in i ateljén finns små foster i glas som hänger i ståltråd från taket. De symboliserar foster som dött i samband med svåra förlossningar, barn till flickorna på Mabinti.

Inget är till salu på utställningen utan Lena Björn hoppas att den ska kunna visas på fler ställen. Till vernissagen den 23 september kommer Sveriges före detta ambassadör i Tanzania, Staffan Herrström, för att inviga utställningen.

 

 

 

 

”DET HÄNDER”

EVENEMANGSMAGASIN FÖR GÖTEBORG & VÄSTKUSTEN

Christina Shearer, Intendent Marks kommun, Rydals museum 

Sept/okt 2012

 

Månadens museum

Rydals Museum, Kinna:

 

Spunnet, vävt och vunnet i möjligheternas Mark är namnet på den permanenta utställning som öppnades på Rydals museum våren 2011. I den ingår den unika maskinparken med maskiner som visar produktionslinjen från fiber till färdigt garn. I utställningen lär man känna Markbygden på ett modernt och lekfullt sätt. Utställningen utvecklas och förnyas hela tiden och inbjuder till nya upptäckter.

 

Utöver denna basverksamhet har museet ett rikt evenemangsutbud i form av utställningar, föreläsningar och program för barnfamiljen, skolor och vuxna.

 

Riksantikvarieämbetets nationella och årliga evenemang Kulturarvsdagen går i år under temat ”Under ytan”, söndagen den 9 september. I Rydal har man tagit fasta på fabriksarbetarens vardag i brukssamhället och besökaren ges möjlighet att upptäcka olika aspekter av livet i Rydal då fabriken var i full gång och samhället för att visa bland annat jordkällare och lakhus. Ett antal aktiva föreningar bidrar med övriga aktiviteter som långbågskytte, kanotpaddling och visning av arkivhandlingar samt idrottshistoriska samlingar. Värdshuset Spinnaren kommer att vara öppet för ”disponentlunch” eller fika. På museet kan man dessutom passa på att se de två tillfälliga utställningarna Svenska Formrebeller-svensk design från 1960- och 70-tal och i en annan del av verkligheten – foto av Jerry Niemi, som snart därefter kommer att tas ner och bytas ut.

 

I slutet av september öppnar utställningen Face the Future – det handlar om delaktighet och människovärde.  Utställningen är en kombination av konst, musik, fotografier, intervjuer och dofter som Lena Björn förmedlar från sin studieresa till Tanzania. Där mötte hon personer med funktionshinder, i synnerhet kvinnor med fistula. De hade, trots sin utsätta situation med omänskliga förhållanden, lyckats ta sig ur det och skapa ett värdigt liv och kan nu försörja sig och sin familj. Detta tack var konstnärs- och hantverksverkstäderna Mabinti och Wonder Workshop. I utställningen visar Lena sin konst skapad utifrån upplevelserna. Urban Björn har fotograferat och ljudinstallationen är skapad av jazztrion Curly Camel där Mario Ochoa och sönerna Isak och August ingår.

 

Syftet med utställningen är att väcka en diskussion och människans rätt till lika värde, vad utanförskap gör med en enskild individ och hur var och en bör ges möjlighet att påverka sin egen framtid. Ta del av berättelserna och möt människorna här och nu.

 

Under utställningstiden föreläser Staffan Herrström, f.d. ambassadören i Tanzania, Ove Sernhede, professor i socialt arbete och föreståndare för Centrum för urbana studier och författare Lasse Berg. Dessutom blir det bland annat familjearrangemang med Celso Pacos´ Berättelser från savannen och möjlighet till att bygga sitt eget instrument med kompositören Johan Svensson. Arrangemangen äger rum i samarbete med Folkhälsan i Marks kommun och Studieförbundet Sensus. Under utställningstiden erbjuds dessutom skolor visning med workshops i utställningen.

 

Lena Björns utställning ingår i det årliga evenemanget Konstrundan i Sjuhärad, som äger rum sista helgen i september. På Rydals museum kan man då också lyssna på konstkännaren och experten Bengt-Göran Johansson som berättar om Konstlivet i Sjuhärad.

 

I oktober invigs den lekfulla och inspirerande utställningen Trasmattor tjolahopp tjolahej! Eva Valente, trasmattssamlare, visar svenska trasmattor från 1880-2012.

 

 

 

 

 

BORÅS TIDNING 2010

text Magnus Persson

 

 

Konsten – en väg att våga möta framtiden

 

Lena Björn är tillbaka hemma i ateljén i centrala Tranemo.

Med massor av intryck att sortera.

 

Nyligen hemkommen från en resa till Tanzania, där hon tillsammans med maken Urban studerat lokala projekt för bland annat mänskligt växande, finns en rad starka teman att ge sig på. Lena Björn är med i en grupp som från olika håll närmar sig frågor kring fattigdom, miljöförstöring och kvinnors situation i tredje världen.

-Vi vill låta konsten vara bärare av viktiga frågor och tror att direktheten i det konstnärliga uttrycket kan upplevas och kännas igen oavsett varifrån på jorden du kommer. Vi vill i konsten hitta förståelse för varandra för en mer hållbar värld där vi vågar möta framtiden, Face the Future.

 

Ska bli en utställning

Face, the Future har fått pengar till en förstudie, men resan till Tanzania gjorde Lena Björn tillsammans med familjen.

  Så småningom är tanken att det skall bli en upplevelseutställning på Rydals Museum.

 - Det var en helt fantastisk resa och spännande att se hur många där nere tar kontroll över sina liv och försöker göra något positivt, trots de hinder som finns. Vi var bland annat i kontakt med Femina Hip, organisationen som sedan ett decennium ger ut tidningen Fema. Deras mål är att lära Tanzanias unga kritiskt tänkande och en positiv inställning till en säkrare och mer hälsosam livsstil och att sprida kännedom om kroppen, jämställdhet, hiv/aids och sexualitet. För ungdomarna där gäller det liv eller död. Var tionde tanzanier är smittad av hiv.

  Var har du funnit ditt engagemang kring de här frågorna?

 - Mina bilder har någonstans alltid handlat om utsatthet, så det är väl något grundläggande. Jag tycker också att det är viktigt att se och sprida den glädjen och den skönhet som finns i Tanzania.

Vi såg platser och träffade människor som verkligen var engagerade, säger Lena Björn.

  I ateljén i Tranemo ligger teckningar och påbörjade konstverk i varje vrå, och på golvet i farstun något som ser ut som avancerad problemlösning. Små målningar på plexiglas skall fästas på en fyra centimeter djup kvadrat. Borrhålen i plexin ser ut som en möjlighet.

 -Fast jag har inte riktigt tänkt klart där, möjligen är lösningen klar lagom till Konstrundan, säger hon och ler.

 

Nya uttrycksformer

På bordet i nästa rum står ett annat experiment. Målade glasskivor i olika skikt skall förseglas och där är idén nu nära att förverkligas.

  En utställning i Ulricehamn håller på att avlutas, nu väntar en period då tankar skall samlas och nya uttrycksformer hittas.

 - Ja, nu har jag inga planerade utställningar. Då får man tid att koncentrera sig på arbetet i ateljén.

  Konstrundan?

 - Jag tycker att det är kul att vara med, och öppna upp dörren för de som vill titta. Så får man också chans att sortera och städa lite i ateljén, det behövs verkligen lite då och då.

 

 

 

 

ZENIT KULTUR

​

FÅNGAR RÖRELSEN

Lena Björn gör en teckning i minuten

​

Se intervjun på Zenits hemsida

www.zenitkultur.com

 

 

 

 

BORÅS TIDNING

Text Christian Dahlgren

2008

 

Konst med hjärta och patos

 

"Min högsta önskan är att mina bilder kan göra skillnad", säger Lena Björn

Konsthösten har kommit igång på allvar. Idag är det vernissage med Lena Björn på Galleri Jeanette Ölund i Borås.

Teckningar med rörelse och energi, färgflödande plexiglasmålningar i tre dimensioner, objekt som inbjuder till fria associationer.

  Det är Lena Björn från Tranemo som välkomnar till ett besök i hennes eget konstnärliga universum.

  Den nya utställningen är den fjärde i ordningen hos Jeanette Ölund, galleriet där Lena Björn också framgångsrikt debuterade för snart tio är sedan.

  Och det har knappast gått sämre sedan dess. Men Lena Björns attityd är ändå påtagligt ödmjuk. 

  - Varje ny bild är en erövring säger hon om sitt skapande och berättar om betydelsen av ateljén som en frizon.

  - Den är för mig en kreativ miljö, där jag kan koppla bort alla krav och där det är jag själv som bestämmer.

Inre känsla

Inspirationen? Lena Björn pekar mot sitt bröst, som rymmer den inre känslan som hon försöker komma i kontakt men. Det handlar om att uppnå det där svårgripbara som ibland brukar kallas "flow".

  - Det finns en väg som jag ska gå in på, som jag inte kan tvivla på. Jag försöker låta bli att ha för mycket intellektuella tankar. Istället är det något som måste få komma ut. Jag tittar väldigt lite på annan konst för att behålla mitt eget uttryck.

Medmänsklig patos

Mycket i Lena Björns konst har abstrakta drag, tolkningen överlåts gärna till betraktarens egna ögon.

  - För mig är det inte viktigt att alla känner vad jag känner. Det får vara öppet, jag vill inte pådyvla andra någonting.

  Men var Lena Björn själv står är ändå ingen hon hymlar med. I hennes verk finns ett bultande, solidariskt medmänskligt patos. När hon ombeds definiera den röda tråden i sitt skapande lyder svaret:

  - I hela mitt konstnärskap är det nog den lilla människan och utsattheten.Vi måste lyfta den svaga människa om vi ska få ett samhälle som är helt. Min högsta önskan är att mina bilder kan göra skillnad.

  Kring flera av hennes konstverk på utställningen kan man förnimma en afrikansk doft i både färg oc uttryck. Det är ingen slump.

Gatubarn i Sydafrika

För en tid sedan fångades Lena Björn av en svensk dokumentärfilm om Frieda, ett gatubarn i Kapstaden, Sydafrika. Både utsattheten och styrkan i detta levnadsöde har satt djupa spår hos Lena Björn.

- Man kan känna en oerhörd kraft även hos gatubarnen. De har en sorts urkraft som har försvunnit i det civiliserade samhället - att man ska våga lita på det genuina i vad man gör. Annars är det så lätt att man bara glider i väg och glömmer vad som är viktigt, säger hon.

Starkt och äkta

Galleristen Jeanette Ölund, som följt Lena Björn genom åren och bidragit till att förlösa hennes konstnärliga karriär, är heller inte sen att slösa med berömmande ord.

  - Det hon förmedlar är starkt och äkta. Det kommer direkt från hennes hjärta. Hon gör inte bilder för att tillfredsställa andra, utan hon vill få oss betraktare att fundera över vad som händer på jordklotet.

 

 

 

 

ZENIT KULTUR

2008

 

VILL GÖRA SKILLNAD

Lena Björn gör bilder om gatubarn

 

Se intervjun på Zenits hemsida

www.zenit.com

 

 

 

 

REMISSAN

2005

Kjerstin Liljegren

Inköpare i konstsektionen

​

Kritikerrosad Björn bland konstsektionens vinster

 

Våren 2003 gjorde inköpsgruppen ett besök på Konstmässan i Sollentuna. En av utställarna var Galleri Bacchus i Borås. Där såg vi för första gången verk av konstnärinnan Lena Björn.

  Det är inte ofta vi inköpare blir så totalt eniga om att "det här måste vi köpa", som den gången. Vi köpte två verk, som sedan lottades ut under hösten samma år.

  Till vår glädje kunde vi i höstas åter få se en utställning av Lena Björn. Den här gången på Galleri Stenlund i Gamla Stan i Stockholm.

  Självfallet var vi på plats och köpte åter igen två av hennes verk, som kommer att bli vinster vid vårdragningen.

  Den större heter "Trollsländan" och är utförd i tempera och slagaluminium. Den mindre heter "Yoga" och är en tempera och tusch på pannå.

 

  Vem är då Lena Björn?

  Konstnären föddes 1960 och bor och arbetar i Tranemo i Västergötland.

  Hon har en gedigen utbildning, t ex Ålgårdens Målarskola, Borås, Hovedskous Målarskola i Göteborg samt Färg Form Bild Tema, Gerlesborg. Hon är både tecknare, grafiker och målare.

 

20-tal utställningar i Sverige.

  Lena Björn hade sin debututställning 1999 hos Galleri Bacchus i Borås. Därefter har hon haft ett tjugotal utställningar i Sverige och fem är inplanerade under 2005.

  Hon är också inbjuden till La Collect, ett internationellt utbildnings- och utvecklingsprojekt mellan konstnärsgrupper initierat av Presse Papier, Canada där 300 konstnärer från 20 länder deltar i ett grafikprojekt.

  2003 gjordes en katalog över Lena Björns konstnärsskap. I förordet till den har Rolf Haglund, konst- och musikskribent skrivit bl a:

  "I alla fall är det rent gåtfullt hur nya konstnärer ständigt lägger nya dimensioner till detta underbara kallat konst. Ett sådant fenomen är Lena Björn. Hon tycks bara göra sin konst, chockerande okunnig om eller likgiltig för alla "omöjliga" problem hon därvid passerar.

  När jag följt hennes utvecklig har jag gång på gång sett hennes blixtrande talang ta så oväntade språng att den oavbrutet tycks ha nystartat.

  Lena Björn söker en känsla där alla hennes upplevelser finns med, absolut ärligt. Hon försöker tolka tiden, men utan ord, och hon har allra störst förbehåll inför resultatet.

  Hon måste själv ta sig tid att se sina egna bilder, då de ligger alltför nära henne själv, tid att förstå. Märkligast i hennes konst är att ögat alltid finner nya dimensioner.

  Denna Lena Björns frihet, öppenhet, återhållsamhet och frånvaro av alla konventioner gör hennes konst unik."

 

"Oöverträffad särart"

  Jag vill också citera en recension, som Inger Landström skrivit i Borås Tidning efter en separatutställning i Marks Konsthall i Kinna.

  Hon skriver:

  "Här visar hon ett urval skisser, i sin enkelhet och formsäkerhet fullt självständiga konstverk med den närhet till handens rörelser som är teckningens oöverträffade särart.

  Men hon har också gått vidare och låtit färgen komma in i yogastudierna, viket visar sig i en serie små kvadratiska målningar. Med sitt än mer summariskt renodlade rörelsemönster har de fått en närmast abstrakt karaktär som förstärks av den sparsmakat läckra färgbehandlingen.

  På liknande sätt tycks de intensiva figurstudierna ha smittat av sig på termperamålningarna.

  Här har hon nu släppt försiktigheten och närmast exploderat i ett konturstarkt, kraftfullt måleri, som bär släktskap med teckningarnas distinkta linjer i tusch och blyerts.

  Men målningarna är också något helt annat. Fritt associationsrika och spontant färgflödande berättar de sin egen historia. Oftast antyds ett landskap - dock inte romantiskt stillastående utan brötigt och händelserikt, fyllt av dynamik och rörelse, ett landskap där människan hela tiden är starkt närvarande, synlig eller ej.

  Efter ovanstående omdömen fanns många skäl för oss att köpa in konstverk av Lena Björn! Ni blivande, lyckliga vinnare till dessa verk, stort grattis!

  Den som vill veta mer om Lena Björns konst kan gå in på hennes hemsida www.lenabjorn.com

 

 

 

BORÅS TIDNING

Text Lotta Hellström

​

Glad konstnär i Tranemo

 

Stipendium till Lena

 

 - Otroligt och helt oväntat, men väldigt roligt.

  Det säger Lena Björn, Tranemo, om det konstnärsstipendium på 30 000 kronor som hon har fått. När hon fick beskedet om att hon fått ett stipendium trodde hon knappt att det var sant.

 - Jag har inte sökt något stipendium och heller aldrig hört talas om det här stipendiet, berättar Lena.

 

Det stipendium på 30 000 kronor som Lena har fått kommer från Eric Ericsons stiftelse. Stiftelsen förvaltas av Drakenberg & von Schneidern advokatbyrå i Göteborg. Varje år delas stipendier ut bland avgångseleverna vid Valands konstskola och Hovedskous konstskola i Göteborg. Lena avslutade i våras en tvååriga utbildning i måleri, vid Hovedskous, och några av hennes målningar var med på elevutställningen.

Eric Ericson var en konstintresserad herre som dog barnlös, berättar advokat Lars Lewerth. I sitt testamente avsatte han pengar till en stiftelse och avkastningen därifrån ska gå till stipendier till lovande konststuderande i Göteborg.

 - Han berättar vidare att det inte går att söka stipendiet utan stiftelsens styrelse utser stipendiaterna. I styrelsen ingår bland annat en konstnär som tidigare varit lärare på Valands konstskola.   

 - Första gången stipendiet delades ut var 1964. Då var det en stipendiat som fick 5 000 kronor, säger Lars Lewerth. I år är det sex stipendiater som får 30 000 kronor vardera.

Flera av dem som fått stipendiet tidigare är nu kända och omskrivna konstnärer, lägger han till.

  Och i år är alltså Lena Björn i Tranemo en av stipendiaterna.

 - Otroligt, helt otroligt säger hon gång på gång.

  Hon var den enda på Hoveskous som fick stipendiet i år.

 - Det är verkligen roligt att även Hovedskous elever har chans att få stipendiet, tycker hon.

  Naturligtvis är hon mycket glad över att stiftelsens styrelse uppskattar hennes måleri och tror att hon kan utvecklas ytterligare som konstnär.

 - Det är bra för självförtroendet.

  Lena har alltid hållit på med att måla, men det var först på Ålgårdens konstskola i Borås som hon började på allvar. Där gick hon innan hon sökte till Hovedskous.

 - Då fick vi egna ateljéer och tillgång till modeller, vi kunde välja det vi kände mest för, berättar hon. Det var då jag kom igång med egna bilder.

 - Sista tiden på skolan målade jag mycket barndomsminnen, minnen från tre-fyraårs åldern, fortsätter hon. Det blev inga tydliga bilder utan var mera känslor som kan leda till ganska abstrakt måleri. Till exempel när jag velat få fram en känsla av skog eller av sommar.

  Lena tycker att det passar henne att ha ett tema att jobba med. Och det är viktigt för henne att vara ärlig i sitt måleri.

 - Jag vill inte lägga mig till med manér eller fastna i någon genre, förklarar hon. Jag vill utvecklas, hitta nya sätt att jobba på. Jag måste få måla det jag vill, inte måla för att tillfredsställa smaken hos eventuella köpare.

  I sommar har hon inte målat någonting, men hon säger att stipendiet blev en kick att sätta igång igen. Pengarna kommer dessutom väl till pass eftersom hon planerar att inreda en ateljé i gårdshuset där hon bor.

 - Det är skönt att ha en plats där jag kan jobba i fred.

   Hon hoppas att successivt kunna ägna mera tid åt måleriet i framtiden, inte behöva jobba så mycket med annat.

 - Men jag måste nog ha ett deltidsjobb för att ha råd att måla.

  Så småningom kanske hon också kommer att ställa ut sina målningar, men det lär dröja ett tag.

 - Nu vill jag jobba i lugn och ro, säger hon bestämt.